- Ni svensker är så allvorlige. Luther sitter tungt på axeln deres. På alle svenskers axel.
Og sier att ni ska arbeta och arbeta. Organisera. Planera. Inte spille. Att spille er synd.
Hvis man gjör någe ska man göre ett gott jobb annars ska man icke gjöre det alls. Fra det
att ni svensker fyller femton år så är ni allvorlige och holder opp med att spille. Jeg vet
icke om det også gälder dig, Jonas. Men du er svensk. Så er det icke bland mennskerne i
Köbenhavn. Der är det okey att kun dreje med det som fornöjer. Og det er ett tillräckelig
gott argument att dreje med noe att det er sjov.
    - Leone, jag har uppfattat dig som en seriös och radikal tjej. Det du säger nu förvånar
mig.
    Hennes ögon glittrade roat.
    - Jasså, blev du overrasked? Har du oppfatted maj? De må jeg sie. Men kaere du,
det existerer icke noen motsättning där, Jonas. Gå og hämta ett par bajer till så kan jeg
fortelle deg.
    Jonas gick fram till baren och fick efter väntan två fatöl upphällda i de största glas
baren kunde uppbringa.
    - Det må jeg sie var en pen bajer, sade Leone när han kom tillbaka med de två jät-
teglasen på en lånad bricka.
    - Du spör meg hvis jeg kan vara en go´ kommunist hvis jeg hålder det som er sjov
ovan det som är allvorligt? Som den svensker du är ska du få ett allvorligt svar. I Kö-
benhavn hade jeg kun skrattet. Yes. Jeg är anarko-kommunist. Det enda jeg kan vara.
Vorfor? Det är mycket enkelt. Jeg vill icke att noen annen än meg har makt över mitt liv,
därför anarkist, og jeg vill icke att noen annen än meg sätter opp begränsninger för meg
og mitt liv, därför kommunist. Jeg vill icke ha statens makt över meg som medborgare,
og jeg vill icke ha kapitalets makt över meg som arbetare.
    - Den totala friheten för individen, så länge man inte skadar någon annan, eller? Kan
man lyfta den ideologin från det individuella till det kollektiva planet? Vad blir det då?
    - Ja. Läs Kropotkin.
    - Men kan det finnas en nation utan statsmakt som samtidigt inte är utsatt för kapita-
lism? Eller helt laglös?
    - Teoretisk, ja, men i praktikken må ske nej. De prövde i Spanien på tredvetalet.
    - Men ändå så tror du på det?
    - Ja, eftersom det är så långt till den dag då vi måste ta stillning hvis det är muligt
eller omuligt, finns det ingen anledning att förkasta muligheten nu. Jeg liker tanken att
det är muligt. Det gjorde Tolstoy också, och troligtvis också Gandhi.
    - Finns det många anarko-kommunister? Jag har inte träffat någon tidigare.
    - Några, men jeg vet icke hur mange, det är omuligt att vide eftersom vi icke vill
organisere oss. Det är emot vor egen ideologi.
    - Det där var väldigt originellt, Leone! Det måste jag säga. Att vara en del av en ideo-
logi som aldrig kan bli någon rörelse med maktanspråk eftersom det är emot ideologin
att bli organiserad.
    - Du er helt visst en svensker, det är klart.
    Jonas förstod inte vad hon menade men han ville inte att samtalet skulle ta slut.
    - En sak till; om du nu längtar till Köpenhamn och till kulturen där, och du tycker att
vi svenskar är så allvarliga; varför stannar du här?
Leone lyfte det stora ölglaset och tittade glittrande med ett tillbakahållet skratt på
Jonas. Hennes röda hår blev nästan gult i skenet från stearinljusen, och hennes fräknar
blev mörkare mot den vita huden.
    - Vil du bli av med meg?
    - Nej, nej, absolut inte. Jag vill bara förstå.
    - Ni svensker gir meg en utdannelse med samma allvorlighet som om jeg vore svensk
og hade lovat att stanna här og betale skatt resten av mitt liv. Därför blir jeg kvar här ett
par år. I Danmark koster det mye penger att gå på höyskole. Här existerer studiemedel. I
Danmark finns kun banklån, hvis du icke har rige foräldrer. Här får jeg utdannelse utan
att spige opp ryggskinnet mitt i bankforrättningen.
     - Vilken utbildning är det du går.
     - Kunstfack.
De satt tysta ett tag och avslutade ölen. Larmet i lokalen tilltog. Ännu fler människor
hade anlänt och trängseln i det yttre rummet var kompakt.
    - Jonas. Hvis du vill blir du med meg nu. Nu är vi färdigsnacked. Nu far vi hjem.
En stund satt han som slagen av blixten. Han repeterade orden för att vara säker på
att han inte missförstått. Visst, hennes danska ögon hade glittrat och hon hade rört sig lite
kokett. Men detta! Det hade inte varit en tunn, rödhårig, bystlös danska som han hade
föreställt sig som sin första närkontakt med kvinnorna i Stockholm. Nyfikenheten tog
ändå överhanden.